sophieiaussie

I morse när jag kollade mailen hade jag fått ett från mamma.

Där stod det lite om våra släktingar som vi i princip aldrig pratar med.

Den ena hälsade på oss i Sverige -95, när jag var 7 år.

Och det sista vi hörde från henne var via ett vykort hon skickade till mormor -01, men mormor kunde aldrig svara henne på grund av engelskan.

Så jag sökte efter henne på facebook, gav en vänförfrågan och förklarade att Sigvard var min morfar och att jag trodde vi var släktingar. Inte ens en timme gick, och jag fick svar! Hon skrev att vi var släktingar och att hon var ledsen över att hon tappat kontakten med alla i Sverige.

Jag skrev att jag ska till usa och att det vore kul att träffas. Så hon skrev att hon blev jätteglad och ville gärna att jag skulle komma och hälsa på och träffa hennes mamma, och visa var hennes mormor hade bott (vilket var min morfars kusin).

Alltså jag är så glad så jag vet inte vad!!

Jag vill så hiiiimla gärna släktforska, och det känns som att detta kan vara en början! GUD så kul!!

Tänk att vi har släktingar där. Undrar hur många vi har?!

En annan släkting bor i Kalifornien sa mamma.. Men henne har jag inte hittat på facebook. Jag hoppas att den första som jag nu har kontakt med, kanske vet vem hon är med, så kanske jag kan träffa henne också..

Den här släktingen (som blir mammas näst-nästkusin) har väldigt lika ögon till vad morfar hade.

Undrar om jag kommer få svar på varför jag, mamma, andreas och morfar s(åg)er ut som kineser lite :P

Kul kul! Så himlans kul!!

Saknar fina morfar!